Dressyrtävling på Färs Härads RF

 
Sååå, det var alltså tävling idag. Medelsvår B:2 närmre bestämt, första msv B-klassen på tre år! Tävling ägde rum på Färs Härads RF, en plats jag inte varit på tidigare. Var måttligt imponerad tyvärr, då det regnade (och har regnat länge) vilket innebar framridning på blött och lerigt gräs på grund av extremt slafsig paddock. Ridhuset där vi tävlade var väldigt mörkt och tråkigt. Nja, tror inte det blir fler tävlingar där i första hand, gillade inte miljön (trevliga människor dock) om jag får vara petig (det får jag!).
 
Att det regnade var ingen hit enligt Spirre, han bestämde sig direkt för att "nope, idag vill jag inte!" och sen gick han och tjurade och kröp ihop och hade sig hela framridningen, och det blev ännu värre inne på banan när jag inte ens hade ett spö längre. Han reagerade noll på mina hjälper när vi skulle göra det sista bytet, så jag valde att göra om det och ta det som en felridning (hade ingen aning om att domaren måste bedöma första gången man rider rörelsen, herregud han uteförde ju inte ens rörelsen!), det slutade alltså med -2 poäng samt en 1:a för "bytet" (det var helt perfekt andra försöket), lite surt för hade troligen vunnit annars, haha (även om jag fortfarande varit missnöjd hade vi i alla fall fått en rosett för besväret!). 
 
Är jättebesviken över detta, då vi tränade för Linn i torsdags (stackaren fick springa efter oss i 45 min med långpisken i högsta hugg) och det mot slutet kändes som en helt annan häst (åh vad jag önskar att någon varit där och filmat oss för det var en fantastiskt känsla när hästen gick framåt av sig själv och jag hade det där perfekta suget i handen, alltså drömmen). Även igår när jag joggade lite på banan och kände av så kändes det asbra, allting satt i från träningen dagen innan, han var kvick(are) i bakbenen och gick framåt med endast små hjälper. Därför sög det så himla hårt idag när jag var helt andfådd som efter ett spinningpass och hade världens mjölksyra i benen efter endast några minuters försök att få hästen att röra sig framåt. Jag var så arg på honom efteråt så fick verkligen anstränga mig att vara trevlig mot omvärlden den närmsta halvtimmen efter ritten. Usch och fy för denna sugiga dag.
 
Däremot stort tack till pappa som följde med och agera hästskötare, tack pappa! ♥
 
 
 
 
 
2

Dressyrtävlingen i Eslöv

 
Hejsan! I lördags tävlade jag för första gången på tre år, det var så himla skoj att komma ut igen (och lite läskigt, en massa regler har hunnit ändras de senaste åren och det är lite svårt att läsa sig till ibland, men allt gick bra!). Vi red Medelsvår C:1 då jag inte får starta högre än så på grund av att det var så längesedan jag tävlade sist (man trillar ner en kvalklass då). Vi fixade i alla fall första kvalet att få rida Medelsvår B igen, för ritten landade på 65,745% vilket jag är väldigt nöjd med på grund av just första tävling på hundra år osv. Han lydde minsta vink jag gjorde vilket var en så fantastisk känsla.
 
Dock var han fett rolig på framridningen, jag hade precis tänkt tanken "gud vad avslappnad och fin han är" ca 20 min in (av 45 min framridning), varpå någon leder förbi en kritvit ponny förbi framridningsbanan. Spirre, som då tydligen inte uppfattat att ponnyn i boxen bredvid honom hemma i stallet också är vit, blev så jäkla rädd för denna lilla skapelse (det är något med vita små hästar) att han först typ hyperventilerade och sedan glömde att andas alls. Sen följde en kvart med frustande näsborrar, ögonvitor och ben åt alla håll och kanter (all aktivitet på tävlingen avstannade och folk bara tittade, hade väl inte sett en galen häst innan, haha). Aja, han vaknade ordentligt i alla fall, haha, och han lugnade ner sig lagom tills vi skulle rida in på banan. Jag tror att han tyckte det var riktigt kul med tävling, öronen var konstant spikrakt framåt och blicken irrade runt för allt att titta på. Så söt, min lilla hästapolle ♥
 
Av bilder och film (en är ju alltid så självkritisk) samt från träning så vet jag att jag behöver jobba på min sits. Jag är så jäkla lång till Spirre så det blir lätt att jag drar upp hälarna för att nå honom och då faller hela överkroppen framåt. En annan grej är att inte sitta och "tjata" med benen hela tiden, något jag blivit mycket bättre på men måste fortsätta jobba mycket med. Till sist är det då händerna som gärna blir lite väl breda emellanåt, något som lätt glöms bort när det är hundra andra saker att tänka på. Jobbar hårt på sitsen med andra ord!
 
 
 
Är nöjd med hur jag lade upp framridningen. Först 10 min att skritta, först på lång och sedan kort tygel där jag kollade av att han lyssnade på mina hjälper genom diverse sidförflyttningar med mera. Därefter några minuters trav längst med spåret och någon volt här och där i varje varv och skänkelvikning längst med diagonalerna, innan jag låter honom gå över i galopp och rider både på volt och längst med spåret. Totalt tar det ca 20 minuter att komma hit i framridningen, och då fokuserar jag på att han ska vara "låg och rund", söka sig framåt och nedåt med huvudet och lyfta ryggen och jobba på framåt. Därefter får han lite skritt innan jag samlar ihop honom och börjar arbeta mer. Då börjar jag alltid med galoppen, för han kommer inte igång ordentligt i traven förrän vi galopperat ordentligt. Det blir stora volten med små volter i volten där jag känner av att han kan gå framåt och ta tillbaka och fortfarande bibehålla galoppen. Därefter går jag över och gör om stora volten till en större rektangel eller möjligtvis kvadrat, där jag ökar längst med någon sida och samlar längst med någon (och ibland testar jag då av att de enkla bytena sitter). Efter detta galopparbete i båda varv så får han mer skritt, innan vi sen checkar att skolorna samt ökningarna sitter i traven. Därefter att vi redo att rida in på banan och rida programmet.
 
 
Fotograf och bästa support samt groom: Linn Tufvesson. Tack så hemskt mycket! ♥
2

Träning vecka 42

Måndag
knäböj 45 kg 5x3
bänkpress 32,5 kg 5x3
marklyft 65 kg 5x1
 
Torsdag
löpning (well, jogging), ~30 min ca 4 km
Det var så jäkla underbart höstväder så var tvungen att ta chansen. Sprang en runda för första gången på evigheter, tänkte inte på hur jag sprang så studsade fram på tårna tills jag blev trött och då blev det helt plötsligt jättejobbigt. Konditonen är absolut inte på topp, men det var styrkan i vadmusklerna som tog slut nästan direkt. Insåg att jag alltid varit en hällöpare, men när jag väl sprang i onsdags kändes det mer naturligt att springa på främre delen av foten/tårna. Så, jag bestämde mig för att bli en tålöpare istället, vilket är så himla mycket jobbigare än vad jag insåg när jag bestämde mig, hehe. Herrejävlar, rent ut sagt, vad mina vader känns - fortfarande! Jag trodde att jag hade muskler i vaderna, but clearly not, jag har nog aldrig haft så här ont av träning i hela mitt liv förrän nu. Den här träningsvärken är helt omänsklig!!
 
Fredag
knäböj 47,5 kg 5x3
bänkpress 35 kg 5x3
marklyft 70 kg 5x1
 
Ännu en bra träningsvecka över. Blev bara två styrkepass då jag inte gillar att träna själv och inte fick ihop det tidsmässigt med Måns och Jakob. Blev istället lite jogging (nåja, inte löpning än, men snart), vill ju jobba upp kondiitionen igen. Har bestämt mig för att inte mäta tid, längd och hastighet då det triggar tävlingsmänniskan i mig så mycket att jag slutar lyssna på min kropp i jakt på bättre siffror, det blir en ond spiral och jobbig press som inte tillför något bra. Utan att mäta tid och sträcka (annat än egen tids- och hastighetsuppfattning) så blir löpnngen rolig och njutbar istället, och just nu är det så jag vill ha det.
 
Är riktigt nöjd med marklyften sista passet denna vecka. Kändes lite ostabilt, men bara ytterst lite. Styrkemässigt kändes det riktigt bra - tungt men absolut taggad att slänga på mer vikt. Samma sak med knäböj.  Bänkpressen däremot. Klarade de tre första repsen i varje set själv, men behövde hjälp de sista två hela tiden. Så nu får jag nog stanna här tills jag liksom klarar det själv (för 32,5 kg känns "lätt" och det klarar jag själv utan problem). Jakob spotade mig och han trodde att anledningen att jag inte klarar det mest är för att jag är ostabil, för när han hjälpte mig med att stabilisera stången så klarade jag det själv ju.
 
Det har dock knappt blivit träning med hästen, och inget pass med instruktör då Spirre blev vaccinerad i onsdags igen. Man måste ta det lugnt ett par dagar efter vaccination, så därför stod vi över. Ny vecka, nya tag nu.
 
Jag är nöjd. Varje vecka där jag får till tre pass är bra veckor, punkt slut.