The True Cost - Modets verkliga kostnad

Tittade precis på The True Cost (2015) på Netlfix. Det var hjärtskärande. Jag mådde fysiskt illa vid flera tillfällen. 1½ jobbig timme, men det spelar ingen roll, alla borde se den här dokumentären, det borde vara obligtoriskt i skolan sisådär en gång om året. Nu är jag visserligen en känslomänniska, men jag tror få människor kan se den här dokumentären utan att fälla en tår. Att se hur modevärlden och fast fashion fungerar, hur miljonföretag profiterar på fattiga människor (och framförallt kvinnor, som utgör 85% av världens 40 miljoner textilarbetare) - ja, här snackar vi riktiga ögonöppnare. Som ni vet har jag satt upp köpstopp som mål under 2018, och efter att ha sett den här dokumentären känns det inte det minsta som ett jobbigt mål längre, istället känns det mer rätt än någonsin, och när jag får för mig att jag behöver köpa något nytt så ska jag se den här dokumentären igen. Efter att ha sett den vill jag nämligen aldrig någonsin köpa ett nytt klädesplagg, någonsin, igen. Fy fan för klädindustrin rent ut sagt, så fruktansvärt vidrig.
 
 
Över 90% av bomullen som odlas idag är genmodifierad. Företagen som skapar denna bomull tvingar jordbrukare att köpa deras dyra genmodifierade fröer - upp till 17 000% dyrare - vilket försätter jordbrukaren i skuld. När skörden sen inte bli så bra som väntat går jordbrukare efter jordbrukare omkull och tvingas överlämna sin mark till företagen som sålde på dem fröerna. Detta är anledningen till världens hittills största självmordsvåg bland jordbrukare.
 
 
Människor dör för att tillverka kläder som vi köper för 50 spänn och slänger efter en användning. De betalar med sitt blod. Ingen har väl missat Rana Plaza i Dhaku där över 1000 textilarbetare dog då byggnaden de arbetade i rasade över dem (detta efter att de blivit tvingade att gå in och fortsätta arbeta, trots att de påpekar för ledningen att det var en stor arbetsmiljöfara). Hela samhällen är så giftiga på grund av textiltillverkning och kemikaliehantering, att cancer och olika former av funktionsnedsättningar som hjärnskador och missbildningar är snarare regel än undantag. Till och med dricksvattnet är giftigt eftersom allt avfall bara släpps rakt ut i floder och hav. Kvinnor har med sina bebisar i fabrikerna där de får ligga på golvet bland giftiga textiler, eller tvingas lämna bort dem på annan ort där de får se dem ca 1-2 gånger per år. När de demonstrerar för bättre minimumlöner blir de beskjutna, misshandlade och i värsta fall dödade. - Och de stora modeföretagen bryr sig inte ett piss om annat än att tjäna mer pengar än föregående kvartal. Eftersom det inte är de som anställer textilarbetarna har de "ryggen fri", samtidigt är det ju de som sätter pressen på textilföretagens ägare att pressa priserna. En genomsnittlig textilarbetare tjänar i snitt 2 dollar om dagen (2015).
 
 
Det är uppenbart att vi behöver tänka om och förändra våra konsumtionsmönster. Vi förstör både liv och miljö med konsumtionshetsen som råder. Är det värt det? Fråga textilarbetarna.
 
Därför är det så enormt viktigt att vi använder vår konsumtionsmakt. Sluta konsumera produkter från fast fashion-företagen. Det är inte hållbart att företag som Zara produkcerar för 50-100 microsäsonger per år (nya klädlanseringar varje vecka, jämför med att det från början fanns två säsonger i modevärlden: Spring/Summer och Fall/Winter). Köp kläder som producerats under rättvisa förhållanden. Och framförallt, köp bara det du faktiskt behöver.
 
The True Cost berättar om modets verkliga kostnad, och om vilka som betalar priset för västvärldens billiga och snabba mode. Se den, och fundera sedan en extra gång innan du köper den där billiga tröjan som du inte ens behöver och som du förmodligen kommer glömma bort bland alla andra kläder i garderoben innan den ens kommer till användning.
 
Faktakälla: The True Cost

Hur jag får tid till "allt"

För någon vecka sedan fick jag en intressant fråga, en fråga som jag egentligen svarat på flera gånger förr. Jag tänkte ändå ta mig tiden att skriva om detta igen, även om min syn på saken inte egentligen ändrat sig sedan jag svarade på frågan sist för ett drygt år sedan, bara filosofin bakom.
 
Frågan var följande: Hur hinner jag med "allt" jag gör? Är jag inte stressad? Blir jag inte stressad? Är det inte fullt upp på min utbildning, så hur skulle jag hinna med något annat? Hur ser min vardag ut? Hur fungerar universitetet och min utbildning? Är det 8-17-dagar? Hur många terminer har jag läst? Och återigen, hur hinner jag med allt och blir jag inte stressad? Alltså, ganska många frågor, så förbered er på ett långt svar.
 
Skolan
Som många av er vet så läser jag till civilingenjör i datateknik vid Lunds Tekniska Högskola. Ett läsår består av två terminer, och varje termin är uppdelad i två läsperioder. En läsperiod är ca 8-9 veckor lång, där vi har sju schemalagda veckor, en självstudievecka, och en tentavecka. De flesta momenten i de flesta kurser är non-mandatory, men det varierar från kurs till kurs. Just nu läser jag en kurs där precis alla moment inklusive föreläsningar är obligatoriska, men i de flesta kurser kan man komma och gå på det man känner för, undantaget de flesta laborationer samt tentamen. Som ni förstår beror det helt på upplägget, men i princip kan man sova hela dagarna och plugga på nätterna om man föredrar det. För min egen del går jag på de föreläsningar som känns meningsfulla, där jag känner att det ger mig något, och jag går alltid på övningar eftersom det är då man får praktiskt utöva det man lär sig och får chans att ställa frågor till människor som kan. Att plugga 100% är som att jobba heltid och du förväntas lägga 40 timmar i veckan på studier. För min del brukar jag lägga mycket krut i början och slutet och lite mindre under vecka 3-4 typ, det blir så naturligt. Jag försöker följa 8-17-schemat så gott jag kan, men finner det ibland lugnt och skönt att plugga lite vid 20-21 på kvällarna också. Och ni som undrar, ja, jag pluggar alltid på helger - minst 4 timmar, annars "hinner" jag inte med (känns som att jag gör det knappt i alla fall, men det handlar mest om att det aldrig går att bli överlärd, det finns alltid mer att lära och mer att plugga).
 
Pluggeliplugg med något gott till
 
Jag läser mitt fjärde år, det vill säga min 8:e termin, och är med andra ord äntligen inne på min master. Om allt går som planerat så kommer jag att göra mitt exjobb nästa vår, vilket jag är otroligt taggad på. Om jag börjar jobba eller om jag doktorer därefter får vi se, jag har alltid haft en liten dröm om att bli professor och jag gillar akademin, å andra sidan är det najs att tjäna pengar också. Tack och lov ligger detta i framtiden och inget jag behöver besluta om idag, så jag låter bli att bli stressad över dessa tankar.
 
Att jag gör mitt exjobb om ett år är dock inte skrivet i sten, jag har nämligen ett par omtentor från grundblocket (de 3 första åren) efter mig, och man får inte påbörja sitt exjobb innan man klarat hela grundblocket. Jag ska dock göra mitt bästa för att pricka av dessa omtentor under 2018. Detta är dock inget jag stressar upp mig över heller. Inte längre. Ett halvår hit eller dit liksom, vad spelar det för roll om hundra år? Det kanske blir ett halvår extra ändå bara för att det finns så mycket intressanta kurser att läsa!
 
Nollning 2017 - fotograf: Ludvig Eriksson
 
Olika sorters stress
Jag tänker på stress på två sätt (mina egna definitioner, kanske finns andra ord för detta, men jag brukar kalla det såhär): inre stress som är en stress som handlar om prestation, om att vara bra nog, samt yttre stress som handlar om att hinna med allt jag tar för mig.
 
Inre stress
I alla fall, något som stressade mig mycket de första åren var att inte vara i fas. Att ha kurser efter mig. Jag var helt förstörd under tentaveckor; jag grät mig hysteriskt till sömns; jag satt med skrivkramp på tentor och darrade utan att få ner en enda siffra på pappret. Jag sa alltid ja till precis allt, totalt oförmögen att säga nej ens om hela kroppen skrek "NEJ, JAG VILL INTE". En sak jag lärt mig är att det är okej att säga nej. Till och med till vänner och familj. När som helst. Jag lovar. Du måste inte ens förklara dig. En anna sak jag landat i numera är att det är okej att faila tentor, och det är okej att ha tentor efter sig. En annan sak jag också landat i är att man inte måste ha toppbetyg. Jag är jäkligt bra "bara" jag blir godkänd, för godkäntgränsen ligger högt, och om jag är godkänd så kan jag jäkligt mycket om området. Allt löser sig också med tiden, och tid har jag, så varför bli uppstressad? Allt. Löser. Sig. För mig är allt detta viktiga insikter.Att ha insett detta har lyft många tyngder från mina axlar och gett mig många nätters god sömn. Att stressa upp sig över betyg eller att man inte har blivit godkänd på en tenta kommer inte ge mig godkänt eller högre betyg, så varför ska jag då stressa upp mig över det? Det är samma sak som om man är sen till ett event - att stressa upp sig gör ingen skillnad, att köra snabbare får dig inte att komma fram snabbare (en minut hit eller dit spelar ingen roll när du redan är sen), så varför stressa? En filosofi jag kom fram till för inte alls längesedan, men som jag numera håller hårt i. Stress påverkar i princip bara negativt, så bättre undvika så länge man kan.
 
Det är en tung utbildning jag läser och jag prioriterar alltid skolan högst. Något jag lärt mig är att när det känns stressigt och så överväldigande att jag inte ens kan förmå må mig att börja, så är det viktigaste att faktiskt påbörja något. Vad som helst är bättre än inget. Börja med att strukturera upp allt som måste göras, därefter prioriterar du det. Tänk på att viktiga saker inte automatiskt har hög prioritet, och saker som har hög prioritet är inte automatiskt viktiga. Beta av listan efter prioritet, börja med det som har högst prio. Det svåraste är att börja, ibland vet man knappt var, och då är en todo-list superbra. Bara börja, så blir det lättare sen!
 
 
Yttre stress
Så, hur jag hinner med "allt"? Jag misstänker att "allt" i detta fall syftar på allt som jag gör utanför skolan: rida, tävla, yoga, rita, läsa, umgås, laga mat, resa, och mycket mer. Korta svaret? Prioriteringar. Minimalismen kom in i mitt liv för ett år sedan och har gjort underverk. Det var inte pang-bom utan har kommit smygande. Det handlar om att göra det man verkligen, verkligen vill göra. Minimalism betyder enkelt att du endast tar på dig att göra saker som du *älskar*. Om du inte känner "ÄLSKAR!!!" när du gör det, så skit i det. Så himla viktigt kan det inte vara att lägga din dyrbara tid på i så fall. Det är lite min nya filosofi och därför väljer jag noggrannt vad jag gör om dagarna. Jag tittade jättemycket på serier tidigare men blev illamående när jag insåg hur många (förmodligen) ÅR jag suttit i soffan och tittat på tv om du räknar ihop alla timmar jag lagt på serier. Med den insikten bestämde jag mig för att jag endast ska följa några få men väl valda favoritserier och istället börja läsa böcker om kvällarna, för det har jag saknat jättemycket. Jag älskar läsning mer än jag tycker om att titta på tv, därför prioriterar jag böcker före tv:n. Det jag inte älskar går bort. Enkelt, när man väl har kartlagt vad man älskar (mest). På samma vis älskar jag stallet mer än jag älskar gymmet, därför går stallet före gymmet alla dagar i veckan. Anser jag mig ha tid till båda, så gör jag båda, annars prioriterar jag.
 
Tävling i september 2017 - fotograf: Linn Tufvesson
 
Däremot går skolan före även stallet, och jag misstänker att det hade varit svårt att få ihop livet om jag inte haft hjälp med min häst. Jag har tack och lov världens bästa medryttare till Spirre, jag hade nog aldrig hunnit med honom och tyckt det varit roligt om jag inte vetat att hon hjälper mig någon eller några gånger i veckan. De dagar jag får hjälp av min medryttare så brukar jag göra ett yoga- eller styrkepass på gymmet, springa en sväng, läsa i timmar, hänga med vänner, åka hem till familjen eller helt enkelt bara vila istället, på så vis får jag ändå in andra saker som jag också känner "älskar" om när jag tänker på det.
 
Problemet är om man känner att man älskar "för mycket", då är det återigen prioriteringar som gäller. Och givetvis, hela tiden reflektera och evaluera - trivs jag såhär, vill jag ha det så? Jag saknar fotbollen AS mycket och står på kanten till att börja igen i ett studentlag, men jag är högst tveksam av anledningen att jag förmodligen kommer bli mer stressad än jag kommer njuta av det, och är det då värt? Förmodligen inte? Kanske kan det komma senare i livet? Vi får se. Mina två högsta prioriteringar är skola och häst. därefter kommer olika former av rolig träning, läsa böcker och hänga med härliga människor, i den mån jag har tid efter häst och skola. Jag bestämmer mig för att antingen göra saker helhjärtat eller inte alls, och de jag bestämmer mig för att göra prioriteras noggrannt. Det är väl så jag hinner med allt. Jag har två viktiga saker, tiden som "blir över" gör jag det jag känner att jag vill göra precis då.
 
 
Att skapa tid
Det är dock sällan det "blir" tid över, och jag anser att om man verkligen vill ha tid för något så skapar man tid för det och skippar något annat. Det är något som är viktigt att förstå: det finns inget som heter "jag har inte tid". Det är bara en dålig ursäkt för att du inte tar dig tid att prioritera det. "Jag hinner inte träna" - jo, om du skippar den där timmen i tv-soffan en kväll i veckan, så hinner du ju träna en gång i veckan istället. Frågn är om du prioriterar träningen över tv-soffan? Inte? Det är helt okej, tänk dock på att du gjort ett val - du prioriterar favorit-tv över favoritträning. Som sagt, det är helt ok, det är något som bara du kan avgöra, men det är viktigt att vara medveten om det. Tid är nämligen det enda som vi varken kan skapa mer av eller köpa, så var rädd om din tid och spendera den väl! Det är i alla fall vad jag försöker göra, helt enligt mina egna mål och prioriteringar.
1

Mål 2018

Så börjar 2017 lida mot sitt slut och för en gångs skull känns det inte alls lika konstigt med ett nytt år som det brukar, jag har inte ens fattat att det är nyårsafton imorgon. Eller det kanske kommer senare? Ni vet den konstiga känslan när man ska skriva ner datum och bara "åh, just det, nytt år, vad overkligt det känns". Eller det är bara jag? Dock känns det ganska roligt att vi närmar oss 2020, minns ni när man var liten och kollade på film och det var standard att framtiden var typ 2020 med flygande rymdskepp istället för bilar och vi hade upptäkt aliens och sånt? Två år kvar, we can make it, haha!
 
Jag utvärderade ju mina mål för det här året i ett tidigare inlägg och tänkte nu skriva ner lite nya mål. 
 
EKONOMI
♦ Bli säkrare i aktiehandeln. Jag började så smått med aktier i mars 2017 efter att i 7 år velat testa men inte vågat, då jag aldrig fått uppmuntran att testa när jag väl uttryckte att jag ville lära mig. Såhär i efterhand känns det surt att inte ha börjat fundera på ekonomi och aktier förrän vid 24 års ålder, men jo, jag fattar att jag är ung och kan ta igen det. Därför är ett mål att öka värdet på min (blivande) pengamaskin och införskaffa mer kunskap och känna mig säkrare i aktiedjungeln. Liksom, hur gör man egentligen när man hittar bra aktier? "Läs på om företaget" säger folk, och visst, jag kan både söka information och läsa den, inga problem. Men vad betyder det jag läser? Vad ska jag dra för slutsatser? Det är det  jag inte vet och det är det jag vill lära mig. Detta året har jag dels lärt mig grundläggande begrepp och dels lekt runt med pengar "som inte finns" (well, de finns, men jag räknade med dem som förlorade när jag satte in dem på Avanza just för att inte ta en eventuell förlust för hårt) och jag kommer fortsätta med den filosofin (att aldrig någonsin satsa pengar jag inte har råd att förlora), men jag vill nu försöka mig på det mer seriöst och försöka lära mig att göra egna analyser, eftersom jag fattar att man inte kommer någonstans om man bara lyssnar på andra. 
 
♦ Spara mer. Detta hänger ihop med nästa punkt, men det här målet handlar om att kunna spara en större summa pengar varje månad (än vad jag gör nu). Summan jag sparar delas upp i olika delar för att hamna på sparkonto (buffert), aktiekonto (blivande pengamaskin) samt drömkonto (pengar jag får göra av med på något jag verkligen vill). Jag har en dålig vana att ibland nalla lite (i princip alltid bara småsummor) av sparkontot ifall jag får ett infall att jag vill göra/ha något, och det vill jag sluta med, eftersom det är så onödigt. Detta mål handlar alltså om att planera ekonomin ännu lite bättre, även om jag är bra på det redan nu.
 
Köpstopp. Detta mål har jag funderat på extremt mycket, och detta är nog det mål som gör mig mest "rädd", men efter att ha läst många inlägg i economistagruppen på Facebook samt väldigt många minimalistbloggar, så är jag ändå extremt inspirerad att testa på att ha ett år med köpstopp (skratta ni bara, jag förstår er, men tänk på att ju mer ni skrattar desto mer bestämd blir jag med att lyckas). Det innebär att jag inte kommer köpa några materiella ting (förbrukningsvaror ingår såklart inte i köpstoppet, måste ju äta osv, haha). För min del handlar det mest om att inte köpa onödiga kläder och prylar som jag bara vill ha för stunden (hellre lägga de pengarna på något som verkligen ger något i längden, typ upplevelser) osv. Nog för att jag inte är särskilt extrem (köper nog väldigt mycket mindre än de allra flesta), men ändå, jag behöver inte mer, jag behöver mindre. Jag ser fram emot att spara alla de småsummorna till roliga upplevelser istället (alternativt något jag behövt länge och därför skapat ett dreams-konto för, då är det ok). Detta känns faktiskt som ett skrämmande mål, men jag är också otroligt sporrad att testa på detta. Det svåraste blir att hinna tänka innan jag gör ett sporadiskt köp, många gånger har jag kommit på mig själv först när det är "försent". 
 
MINIMALISM
♦ Rensa ut minst en sak om dagen. Japp, när året är slut så ska jag vara minst 365 saker "fattigare". Gärna mer. Jag vill fortsätta sälja ut kläder på Tradera och spara vinsten på Dreams, ju mer desto bättre. Har också massor av lådor i förrådet och i lägenheten som bara förvarar saker jag inte använder, de prylarna ska också bort tänker jag. Tänk när jag bara äger prylar som verkligen ger mig livskvalité, som ger energi istället för att ta (ja, det tar energi när de ligger och dräller och man t ex ska städa). Detta mål är såklart relativt, att städa ut en pryl för sakens skull trots att man inte är redo att göra sig av med den kommer ju bara ge ångest, men jag är rätt säker på att jag kan hitta 365 prylar som jag inte behöver (vi får väl se). Läste någonstans att det är ju så himla korkat att köpa förvaringslådor för att förvara prylar som inte används, för används de inte så används de inte och vad tusan ska jag då förvara dem för? Det känns ju väldigt sant känner jag.
 
♦ Köpstopp. Se ovan.
 
♦ Skaffa mig en capsule wardrobe. (detta eviga tjatande om garderoben, jag vet, haha sorry) Hör ihop med två punkterna ovan. Efter detta års stora garderobsrensnig så är jag sjukt nöjd med min insats hittills, men jag känner mig inte klar. Jag har fortfarande hälften av kläderna nerpackade i en flyttlåda beroende på om det är sommarhalvår eller vinterhalvår. Jag vill hitta en egen variant på capsule wardrobe där alla plagg går ihop med varandra, och där samtliga plagg jag äger får plats i garderoben, det vill säga inga plagg ska behöva vara nerpackade vid någon tidpunkt alls (undantag typ skidkläder). Detta kommer förhoppningsvis bli lättare att uppnå med både ett köpstopp och ett mål om att fortsätta rensa ut saker.
 
 
PERSONLIGT
♦ Personlig utveckling. (Våga) ta för mig mer, säga vad jag tycker, ställa frågor, säga ifrån, och så vidare. Fortsätta jobba på dessa bitar, och jobba vidare med allt vi jobbade på under UGL-veckan (som har mycket med detta att göra). Där skrev vi också ner små mål på ett papper, de ska jag ha i bakhuvudet i allt jag gör. Jag är viktig, jag får ta plats, jag är bra osv. Våga säga vad jag tycker och då också se till att folk faktiskt lyssnar. Jag vill med detta helt enkelt samla ihop min självbild, som alltid varit splittrad och som jag blev smärtsamt medveten om på UGL-veckan. Till hjälp har jag köpt en jättefin inbunden dagbok där jag varje kväll ska ägna ½-1 sida åt reflektion över dagen som varit, med detta inlägg och framförallt detta stycke text i bakhuvudet. Vi reflekterade jättemycket under UGL-veckan och det kändes riktigt bra, så det vill jag absolut fortsätta med. 
 
♦ Bli en bättre datanörd. (haha) Först och främst ska jag installera Ubuntu på min personliga dator. Därefter ska jag bli pro i terminalen, lära mig vim och bli allmänt grym(mare) datoranvändare/utvecklare/programmerare. Hade varit kul med något hemmaprojekt (seriöst, känner typ pressen att göra något då alla företag verkar tycka det är rimligt att ha 10 hemmaprojekt och 4 olika deltidsjobb bredvid skolan att redovisa i sitt CV - undantag elitidrottare typ). Aja, har länge tänkt att jag ska sätta upp ett eget "labb" med mina gamla datorer för att testa lite tutorials från bland alla nullbyte på till att börja med i alla fall; har också velat göra något kul med en raspberry pi (men vad??), och sen får vi väl se. Att det blir just dessa saker är inte viktigt, men hade varit kul om jag kan hitta något projekt relaterat till min utbildning men som verkligen är svinkul och känns meningsfullt för mig. Typ AI-robotar som kan döma dressyr istället för människodomare som ju lätt kan döma efter egna preferenser istället för efter FEI:s standard, det hade varit något, känns dock inte som ett rimligt hemmaprojekt, hehe. 
 
♦ Att göra killräckligt. Nej, det är inte en felstavning, och ja, det betyder precis vad du tror att det betyder. Snubblade över detta fantastiska uttryck i den här facebooktråden och tycker både uttrycket och hela tråden är helt fantastiskt. När en lider av duktig-flicka-syndromet kommer detta bli en sjukt svår uppgift, men i år ska jag bli bättre på att göra just killräckligt och inget annat. Det är ändå ingen som tackar en för det där lilla extra. Jag ska sluta oroa mig för att jag inte är eller gör tillräckligt. Jag ska börja skita i saker som jag ändå inte får något för att göra. Fytusan vad skönt det ska bli!
 
HÄST
 ♦ Kvala till Msv:A. Hade varit fett kul att rida godkända resultat i medelsvår B. Eller ja, det har vi ju gjort de senaste månaderna, men det hade varit skoj att starta klasser som låter oss kvala till medelsvår A. 
 
 ♦ Debutera Msv:A. Är osäker på denna, men tänker ändå ha med den. Det kan hända mycket på ett par månader. Hade varit askul att, om vi kvalar till medelsvår A, även starta en sådan. Men då krävs det att vi hinner dit träningsmässigt, så vi får se hur det blir med den saken. Hade varit askul, men måste få hyfsat rätt på grundridningen för att komma dit. 
 
 
Jag inser att det är rätt många mål, men jag känner att många också hänger samman väldigt mycket, till exempel minimalism och ekonomi som går hand i hand. Också personlig utveckling och att bli bättre programmerare hänger samman då mer kunskap gör att jag känner mig säkrare, och som kanske kan hjälpa till att ge mig en starkare självbild. Sedan vill jag också poängtera, om inte för nån annan så i alla fall för mig själv, att det är ok att inte uppnå alla mål. Sålänge jag jobbar mot dem så kommer jag utvecklas oavsett!
 
 
Har ni några mål eller "nyårslöften" för 2018?
#mål2018
1