Dressyrtävling

Igår var det kvällstävling på Flyinge Kungsgård. Jag red en medelsvår C:1 och en medelsvår B:2, Maria Carlsson var domare i båda klasserna. Igår var sånt typiskt "titt-väder" - soligt och fint men lite blåsigt vilket gjorde att Spirre skulle titta på allt och helst hela tiden. Jag var också lite spänd av någon anledning (tror det var psykologiskt, jag vet att han alltid är spänd på den här platsen = förväntar mig det, och jag vet att vädret skulle göra det värre, och så har jag den där avtrillningen när jag skadade mig i ryggen relativt färskt i minnet som råkar vara just runt hörnet till platsen där vi tävlade), så vi både var lite spända och nervösa. Spirre var supertaggad vilket var kul, men det i kombinationen med att han letade monster överallt gjorde att båda ritterna inte blev så bra (och jag hjälpte ju inte direkt, jag red skitdåligt). Typ allt "skrämde" upp honom på banan så han hade massor att kika på, så fick konstant kritik på att han hade för hög form. Han får alltid för hög form när han blir spänd.
 
Framridningen till första klassen kändes väldigt bra, men inte alls så bra på tävlingsbanan sedan. Inför andra klassen, och inne på banan, så blev han trög och ville inte riktigt gå fram som jag ville och det kändes inte alls lika bra. Jag kan inte sätta fingret på felen jag gjorde, det var bara en allmän känsla av att rida dåligt. Jag blev irriterad på honom när han sprang runt och letade monster och drog upp huvudet, och när jag blir irriterad så rider jag inte bra och blir onödigt hård i handen, vilket gör att han drar ännu mer. Jag är verkligen jättemissnöjd med gårdagen, och så himla besviken, för när vi var omgivna av så vacker omgivning som på Kungsgården och dessutom hade tre personer som följt med för att hjälpa till samt heja på oss, då vill jag ju prestera också. Vi slutade på drygt 65% i båda klasserna, och jag tycker inte det är tillräckligt bra.
 
Obs, allt var inte dåligt. Travprogrammet var nästan genomgående 7.0 och 7.5 och skolorna var jättebra och där flöt han på väldigt fint. Alltid något!
 
Stort tack till Bella, Emma och pappa som kom och kikade, hejade, agerade hästskötare, cheerleaders, kamerapersonal och chafför. Ni är bäst! ♥
 
Titta så vacker omgivning!
 
På de andra bilderna syns det inte, men typ den här formen kändes det som att hästen hade 90% av tiden inne på banan. Kolla öronen och blicken, han letar desperat efter något att "bli rädd" för.
 
Ser glad ut på den här bilden, men jag var egentligen jättearg och besviken, främst på mig själv, haha!