The True Cost - Modets verkliga kostnad

Tittade precis på The True Cost (2015) på Netlfix. Det var hjärtskärande. Jag mådde fysiskt illa vid flera tillfällen. 1½ jobbig timme, men det spelar ingen roll, alla borde se den här dokumentären, det borde vara obligtoriskt i skolan sisådär en gång om året. Nu är jag visserligen en känslomänniska, men jag tror få människor kan se den här dokumentären utan att fälla en tår. Att se hur modevärlden och fast fashion fungerar, hur miljonföretag profiterar på fattiga människor (och framförallt kvinnor, som utgör 85% av världens 40 miljoner textilarbetare) - ja, här snackar vi riktiga ögonöppnare. Som ni vet har jag satt upp köpstopp som mål under 2018, och efter att ha sett den här dokumentären känns det inte det minsta som ett jobbigt mål längre, istället känns det mer rätt än någonsin, och när jag får för mig att jag behöver köpa något nytt så ska jag se den här dokumentären igen. Efter att ha sett den vill jag nämligen aldrig någonsin köpa ett nytt klädesplagg, någonsin, igen. Fy fan för klädindustrin rent ut sagt, så fruktansvärt vidrig.
 
 
Över 90% av bomullen som odlas idag är genmodifierad. Företagen som skapar denna bomull tvingar jordbrukare att köpa deras dyra genmodifierade fröer - upp till 17 000% dyrare - vilket försätter jordbrukaren i skuld. När skörden sen inte bli så bra som väntat går jordbrukare efter jordbrukare omkull och tvingas överlämna sin mark till företagen som sålde på dem fröerna. Detta är anledningen till världens hittills största självmordsvåg bland jordbrukare.
 
 
Människor dör för att tillverka kläder som vi köper för 50 spänn och slänger efter en användning. De betalar med sitt blod. Ingen har väl missat Rana Plaza i Dhaku där över 1000 textilarbetare dog då byggnaden de arbetade i rasade över dem (detta efter att de blivit tvingade att gå in och fortsätta arbeta, trots att de påpekar för ledningen att det var en stor arbetsmiljöfara). Hela samhällen är så giftiga på grund av textiltillverkning och kemikaliehantering, att cancer och olika former av funktionsnedsättningar som hjärnskador och missbildningar är snarare regel än undantag. Till och med dricksvattnet är giftigt eftersom allt avfall bara släpps rakt ut i floder och hav. Kvinnor har med sina bebisar i fabrikerna där de får ligga på golvet bland giftiga textiler, eller tvingas lämna bort dem på annan ort där de får se dem ca 1-2 gånger per år. När de demonstrerar för bättre minimumlöner blir de beskjutna, misshandlade och i värsta fall dödade. - Och de stora modeföretagen bryr sig inte ett piss om annat än att tjäna mer pengar än föregående kvartal. Eftersom det inte är de som anställer textilarbetarna har de "ryggen fri", samtidigt är det ju de som sätter pressen på textilföretagens ägare att pressa priserna. En genomsnittlig textilarbetare tjänar i snitt 2 dollar om dagen (2015).
 
 
Det är uppenbart att vi behöver tänka om och förändra våra konsumtionsmönster. Vi förstör både liv och miljö med konsumtionshetsen som råder. Är det värt det? Fråga textilarbetarna.
 
Därför är det så enormt viktigt att vi använder vår konsumtionsmakt. Sluta konsumera produkter från fast fashion-företagen. Det är inte hållbart att företag som Zara produkcerar för 50-100 microsäsonger per år (nya klädlanseringar varje vecka, jämför med att det från början fanns två säsonger i modevärlden: Spring/Summer och Fall/Winter). Köp kläder som producerats under rättvisa förhållanden. Och framförallt, köp bara det du faktiskt behöver.
 
The True Cost berättar om modets verkliga kostnad, och om vilka som betalar priset för västvärldens billiga och snabba mode. Se den, och fundera sedan en extra gång innan du köper den där billiga tröjan som du inte ens behöver och som du förmodligen kommer glömma bort bland alla andra kläder i garderoben innan den ens kommer till användning.
 
Faktakälla: The True Cost
1
Anonym

Intressant! så bra. Märkligt att de kända bloggerskorna inte tar upp detta. De tog upp en hel del filmer angående köttindustrin men icke det här. hmm!

Svar: Ja, jag tycker också det är konstigt och framförallt väldigt tråkigt eftersom de, oavsett om de vill det eller ej, är förebilder för sina läsare. Jag tror dock att det är lättare för dem att rättfärdiga sina plantbaserade dieter och verka intresserade av djurens vålmående för att den hetaste "bantningstrenden" just nu råkar vara vego-mat (no blame, jag vet hur hård pressen är på att smal och vältränad = snygg = lycklig och lyckad = fler läsare = mer pengar/sponsorer/kl'der etc), medans den välpolerade ytan av pengar och exklusiva kläder och mystik hade försvunnit om de började blogga om klädindustrin, för då hade de ju varit tvungna att sluta shoppa och förmodligen blivit av med många av sina sponsorer också. Tråkigt att det ska vara så, men jag kan liksom fatta att de inte är redo att skriva om det då många lever helt eller delvis på inkomsten från sin blogg ... Sen tror jag också att det finns en hel del som inte är medvetna om exakt HUR illa det är. Här får du ju hands on reportage och intervjuer med utsatta personer, det är en helt annan grej att se verkligenheten på riktigt än att bara läsa nånstans och vagt höra om att nånstans i landet.långt-borta finns det människor som "kanske" inte har det jättebra, men sen tänker man att "så illa kan det väl inte vara" (så tänkte i alla fall jag). Obs, detta är bara egna personliga funderingar och teorier dock, jag vet ju inte hur andra tänker så kan ha fel :)
Josefine Myllenberg