Hur jag får tid till "allt"

För någon vecka sedan fick jag en intressant fråga, en fråga som jag egentligen svarat på flera gånger förr. Jag tänkte ändå ta mig tiden att skriva om detta igen, även om min syn på saken inte egentligen ändrat sig sedan jag svarade på frågan sist för ett drygt år sedan, bara filosofin bakom.
 
Frågan var följande: Hur hinner jag med "allt" jag gör? Är jag inte stressad? Blir jag inte stressad? Är det inte fullt upp på min utbildning, så hur skulle jag hinna med något annat? Hur ser min vardag ut? Hur fungerar universitetet och min utbildning? Är det 8-17-dagar? Hur många terminer har jag läst? Och återigen, hur hinner jag med allt och blir jag inte stressad? Alltså, ganska många frågor, så förbered er på ett långt svar.
 
Skolan
Som många av er vet så läser jag till civilingenjör i datateknik vid Lunds Tekniska Högskola. Ett läsår består av två terminer, och varje termin är uppdelad i två läsperioder. En läsperiod är ca 8-9 veckor lång, där vi har sju schemalagda veckor, en självstudievecka, och en tentavecka. De flesta momenten i de flesta kurser är non-mandatory, men det varierar från kurs till kurs. Just nu läser jag en kurs där precis alla moment inklusive föreläsningar är obligatoriska, men i de flesta kurser kan man komma och gå på det man känner för, undantaget de flesta laborationer samt tentamen. Som ni förstår beror det helt på upplägget, men i princip kan man sova hela dagarna och plugga på nätterna om man föredrar det. För min egen del går jag på de föreläsningar som känns meningsfulla, där jag känner att det ger mig något, och jag går alltid på övningar eftersom det är då man får praktiskt utöva det man lär sig och får chans att ställa frågor till människor som kan. Att plugga 100% är som att jobba heltid och du förväntas lägga 40 timmar i veckan på studier. För min del brukar jag lägga mycket krut i början och slutet och lite mindre under vecka 3-4 typ, det blir så naturligt. Jag försöker följa 8-17-schemat så gott jag kan, men finner det ibland lugnt och skönt att plugga lite vid 20-21 på kvällarna också. Och ni som undrar, ja, jag pluggar alltid på helger - minst 4 timmar, annars "hinner" jag inte med (känns som att jag gör det knappt i alla fall, men det handlar mest om att det aldrig går att bli överlärd, det finns alltid mer att lära och mer att plugga).
 
Pluggeliplugg med något gott till
 
Jag läser mitt fjärde år, det vill säga min 8:e termin, och är med andra ord äntligen inne på min master. Om allt går som planerat så kommer jag att göra mitt exjobb nästa vår, vilket jag är otroligt taggad på. Om jag börjar jobba eller om jag doktorer därefter får vi se, jag har alltid haft en liten dröm om att bli professor och jag gillar akademin, å andra sidan är det najs att tjäna pengar också. Tack och lov ligger detta i framtiden och inget jag behöver besluta om idag, så jag låter bli att bli stressad över dessa tankar.
 
Att jag gör mitt exjobb om ett år är dock inte skrivet i sten, jag har nämligen ett par omtentor från grundblocket (de 3 första åren) efter mig, och man får inte påbörja sitt exjobb innan man klarat hela grundblocket. Jag ska dock göra mitt bästa för att pricka av dessa omtentor under 2018. Detta är dock inget jag stressar upp mig över heller. Inte längre. Ett halvår hit eller dit liksom, vad spelar det för roll om hundra år? Det kanske blir ett halvår extra ändå bara för att det finns så mycket intressanta kurser att läsa!
 
Nollning 2017 - fotograf: Ludvig Eriksson
 
Olika sorters stress
Jag tänker på stress på två sätt (mina egna definitioner, kanske finns andra ord för detta, men jag brukar kalla det såhär): inre stress som är en stress som handlar om prestation, om att vara bra nog, samt yttre stress som handlar om att hinna med allt jag tar för mig.
 
Inre stress
I alla fall, något som stressade mig mycket de första åren var att inte vara i fas. Att ha kurser efter mig. Jag var helt förstörd under tentaveckor; jag grät mig hysteriskt till sömns; jag satt med skrivkramp på tentor och darrade utan att få ner en enda siffra på pappret. Jag sa alltid ja till precis allt, totalt oförmögen att säga nej ens om hela kroppen skrek "NEJ, JAG VILL INTE". En sak jag lärt mig är att det är okej att säga nej. Till och med till vänner och familj. När som helst. Jag lovar. Du måste inte ens förklara dig. En anna sak jag landat i numera är att det är okej att faila tentor, och det är okej att ha tentor efter sig. En annan sak jag också landat i är att man inte måste ha toppbetyg. Jag är jäkligt bra "bara" jag blir godkänd, för godkäntgränsen ligger högt, och om jag är godkänd så kan jag jäkligt mycket om området. Allt löser sig också med tiden, och tid har jag, så varför bli uppstressad? Allt. Löser. Sig. För mig är allt detta viktiga insikter.Att ha insett detta har lyft många tyngder från mina axlar och gett mig många nätters god sömn. Att stressa upp sig över betyg eller att man inte har blivit godkänd på en tenta kommer inte ge mig godkänt eller högre betyg, så varför ska jag då stressa upp mig över det? Det är samma sak som om man är sen till ett event - att stressa upp sig gör ingen skillnad, att köra snabbare får dig inte att komma fram snabbare (en minut hit eller dit spelar ingen roll när du redan är sen), så varför stressa? En filosofi jag kom fram till för inte alls längesedan, men som jag numera håller hårt i. Stress påverkar i princip bara negativt, så bättre undvika så länge man kan.
 
Det är en tung utbildning jag läser och jag prioriterar alltid skolan högst. Något jag lärt mig är att när det känns stressigt och så överväldigande att jag inte ens kan förmå må mig att börja, så är det viktigaste att faktiskt påbörja något. Vad som helst är bättre än inget. Börja med att strukturera upp allt som måste göras, därefter prioriterar du det. Tänk på att viktiga saker inte automatiskt har hög prioritet, och saker som har hög prioritet är inte automatiskt viktiga. Beta av listan efter prioritet, börja med det som har högst prio. Det svåraste är att börja, ibland vet man knappt var, och då är en todo-list superbra. Bara börja, så blir det lättare sen!
 
 
Yttre stress
Så, hur jag hinner med "allt"? Jag misstänker att "allt" i detta fall syftar på allt som jag gör utanför skolan: rida, tävla, yoga, rita, läsa, umgås, laga mat, resa, och mycket mer. Korta svaret? Prioriteringar. Minimalismen kom in i mitt liv för ett år sedan och har gjort underverk. Det var inte pang-bom utan har kommit smygande. Det handlar om att göra det man verkligen, verkligen vill göra. Minimalism betyder enkelt att du endast tar på dig att göra saker som du *älskar*. Om du inte känner "ÄLSKAR!!!" när du gör det, så skit i det. Så himla viktigt kan det inte vara att lägga din dyrbara tid på i så fall. Det är lite min nya filosofi och därför väljer jag noggrannt vad jag gör om dagarna. Jag tittade jättemycket på serier tidigare men blev illamående när jag insåg hur många (förmodligen) ÅR jag suttit i soffan och tittat på tv om du räknar ihop alla timmar jag lagt på serier. Med den insikten bestämde jag mig för att jag endast ska följa några få men väl valda favoritserier och istället börja läsa böcker om kvällarna, för det har jag saknat jättemycket. Jag älskar läsning mer än jag tycker om att titta på tv, därför prioriterar jag böcker före tv:n. Det jag inte älskar går bort. Enkelt, när man väl har kartlagt vad man älskar (mest). På samma vis älskar jag stallet mer än jag älskar gymmet, därför går stallet före gymmet alla dagar i veckan. Anser jag mig ha tid till båda, så gör jag båda, annars prioriterar jag.
 
Tävling i september 2017 - fotograf: Linn Tufvesson
 
Däremot går skolan före även stallet, och jag misstänker att det hade varit svårt att få ihop livet om jag inte haft hjälp med min häst. Jag har tack och lov världens bästa medryttare till Spirre, jag hade nog aldrig hunnit med honom och tyckt det varit roligt om jag inte vetat att hon hjälper mig någon eller några gånger i veckan. De dagar jag får hjälp av min medryttare så brukar jag göra ett yoga- eller styrkepass på gymmet, springa en sväng, läsa i timmar, hänga med vänner, åka hem till familjen eller helt enkelt bara vila istället, på så vis får jag ändå in andra saker som jag också känner "älskar" om när jag tänker på det.
 
Problemet är om man känner att man älskar "för mycket", då är det återigen prioriteringar som gäller. Och givetvis, hela tiden reflektera och evaluera - trivs jag såhär, vill jag ha det så? Jag saknar fotbollen AS mycket och står på kanten till att börja igen i ett studentlag, men jag är högst tveksam av anledningen att jag förmodligen kommer bli mer stressad än jag kommer njuta av det, och är det då värt? Förmodligen inte? Kanske kan det komma senare i livet? Vi får se. Mina två högsta prioriteringar är skola och häst. därefter kommer olika former av rolig träning, läsa böcker och hänga med härliga människor, i den mån jag har tid efter häst och skola. Jag bestämmer mig för att antingen göra saker helhjärtat eller inte alls, och de jag bestämmer mig för att göra prioriteras noggrannt. Det är väl så jag hinner med allt. Jag har två viktiga saker, tiden som "blir över" gör jag det jag känner att jag vill göra precis då.
 
 
Att skapa tid
Det är dock sällan det "blir" tid över, och jag anser att om man verkligen vill ha tid för något så skapar man tid för det och skippar något annat. Det är något som är viktigt att förstå: det finns inget som heter "jag har inte tid". Det är bara en dålig ursäkt för att du inte tar dig tid att prioritera det. "Jag hinner inte träna" - jo, om du skippar den där timmen i tv-soffan en kväll i veckan, så hinner du ju träna en gång i veckan istället. Frågn är om du prioriterar träningen över tv-soffan? Inte? Det är helt okej, tänk dock på att du gjort ett val - du prioriterar favorit-tv över favoritträning. Som sagt, det är helt ok, det är något som bara du kan avgöra, men det är viktigt att vara medveten om det. Tid är nämligen det enda som vi varken kan skapa mer av eller köpa, så var rädd om din tid och spendera den väl! Det är i alla fall vad jag försöker göra, helt enligt mina egna mål och prioriteringar.
1
Anonym

Tusen tack för du svarade på alla min frågor! Så tacksam för du skrev och delade med dig av tips, eller jag tog en del med mig ifrån det du skrev. Skriv gärna mer och oftare om just skolan. Jag själv pluggar och tycker det är oerhört tufft på universitetet. Kram

Svar: Tack själv! Jag ska försöka göra det, kul när jag får in önskemål om vad jag ska skriva om. Förstår att du tycker det känns tufft, det ÄR tufft, för mig också och fördmodligen de allra flesta även om många inte erkänner det. Vet inte om det framgick men jag delar ju inte hela mitt liv här och även om jag inte försöker få mig själv att framstå som en supermänniska så insåg jag precis att det kanske är så jag verkar vara utåt sett. Kom ihåg att de allra flesta bloggar bara visar den finpolerade ytan, och även om jag försöker hitta balans så ser mitt liv förmodligen fortfarande mycket lättare ut än vad det är :) Kram på dig och lycka till med dina studier!
Josefine Myllenberg