Dressyrtävlingen i Eslöv

 
Hejsan! I lördags tävlade jag för första gången på tre år, det var så himla skoj att komma ut igen (och lite läskigt, en massa regler har hunnit ändras de senaste åren och det är lite svårt att läsa sig till ibland, men allt gick bra!). Vi red Medelsvår C:1 då jag inte får starta högre än så på grund av att det var så längesedan jag tävlade sist (man trillar ner en kvalklass då). Vi fixade i alla fall första kvalet att få rida Medelsvår B igen, för ritten landade på 65,745% vilket jag är väldigt nöjd med på grund av just första tävling på hundra år osv. Han lydde minsta vink jag gjorde vilket var en så fantastisk känsla.
 
Dock var han fett rolig på framridningen, jag hade precis tänkt tanken "gud vad avslappnad och fin han är" ca 20 min in (av 45 min framridning), varpå någon leder förbi en kritvit ponny förbi framridningsbanan. Spirre, som då tydligen inte uppfattat att ponnyn i boxen bredvid honom hemma i stallet också är vit, blev så jäkla rädd för denna lilla skapelse (det är något med vita små hästar) att han först typ hyperventilerade och sedan glömde att andas alls. Sen följde en kvart med frustande näsborrar, ögonvitor och ben åt alla håll och kanter (all aktivitet på tävlingen avstannade och folk bara tittade, hade väl inte sett en galen häst innan, haha). Aja, han vaknade ordentligt i alla fall, haha, och han lugnade ner sig lagom tills vi skulle rida in på banan. Jag tror att han tyckte det var riktigt kul med tävling, öronen var konstant spikrakt framåt och blicken irrade runt för allt att titta på. Så söt, min lilla hästapolle ♥
 
Av bilder och film (en är ju alltid så självkritisk) samt från träning så vet jag att jag behöver jobba på min sits. Jag är så jäkla lång till Spirre så det blir lätt att jag drar upp hälarna för att nå honom och då faller hela överkroppen framåt. En annan grej är att inte sitta och "tjata" med benen hela tiden, något jag blivit mycket bättre på men måste fortsätta jobba mycket med. Till sist är det då händerna som gärna blir lite väl breda emellanåt, något som lätt glöms bort när det är hundra andra saker att tänka på. Jobbar hårt på sitsen med andra ord!
 
 
 
Är nöjd med hur jag lade upp framridningen. Först 10 min att skritta, först på lång och sedan kort tygel där jag kollade av att han lyssnade på mina hjälper genom diverse sidförflyttningar med mera. Därefter några minuters trav längst med spåret och någon volt här och där i varje varv och skänkelvikning längst med diagonalerna, innan jag låter honom gå över i galopp och rider både på volt och längst med spåret. Totalt tar det ca 20 minuter att komma hit i framridningen, och då fokuserar jag på att han ska vara "låg och rund", söka sig framåt och nedåt med huvudet och lyfta ryggen och jobba på framåt. Därefter får han lite skritt innan jag samlar ihop honom och börjar arbeta mer. Då börjar jag alltid med galoppen, för han kommer inte igång ordentligt i traven förrän vi galopperat ordentligt. Det blir stora volten med små volter i volten där jag känner av att han kan gå framåt och ta tillbaka och fortfarande bibehålla galoppen. Därefter går jag över och gör om stora volten till en större rektangel eller möjligtvis kvadrat, där jag ökar längst med någon sida och samlar längst med någon (och ibland testar jag då av att de enkla bytena sitter). Efter detta galopparbete i båda varv så får han mer skritt, innan vi sen checkar att skolorna samt ökningarna sitter i traven. Därefter att vi redo att rida in på banan och rida programmet.
 
 
Fotograf och bästa support samt groom: Linn Tufvesson. Tack så hemskt mycket! ♥
2
Anonym

Är då stolt över både dig och "Spirre". Duktiga ni är :-)
Mamsen

Svar: <3
Josefine Myllenberg

Anonym

Tusen tack Linn! För att du hjälpte dem under tävlingen!
Mia

Svar: <3
Josefine Myllenberg