Så mycket att göra, så lite tid

Veckan inleddes med träning
 
 Vårt tidtagningssystem blev klart och testades i en tävling
 
Teknikfokus hände och det bjöds på löjligt goda praliner och tryfflar 
 
Skipthesgasque med najs mat. Förrätten var asnajs, älskar mangosalsa, hade typ kunnat äta med sked till efterrätt också, haha
 
Thank god att förra veckan numera är över. Fy tusan så jobbig och stressig den kändes. Lyckades dock få in både massa ridning och gympass, vilket var galet skönt. Det är verkligen stunder som gör att jag slappnar av och tänker på annat. Nu är det självstudievecka som gäller, och när onsdag förmiddag är över så försvinner nog stressen mer (imorgon är det en inlämning i fysik och på onsdag en presentation i datorsäkerhet nämligen).
 
Förra veckan blev vi klara med tidtagningssystemet i projektvaruutvecklingen, presenterade och testade det. Det var grymt seriösa tävlingar när man två och två skulle ta sig runt Sjön Sjön med hopbundna ben, och utöver detta var det tävlingar i snabbaste systemet, stabilast kod, bäst tester osv. 
 
I torsdags var det Teknikfokus vilket är en arbetsmarknadsmässa för D- och E-studenter med avslutande sittning på kvällen. Jag var företagsvärd för ARM. Sprang runt på mässan och stressade med en inlämning hann jag också med. På kvällen var det sittning med företagsrepresentanterna, mycket trevlig sittning och Antiklimax gjorde ett så sjukt bra spex, lätt kvällens höjdpunkt.
 
En intressant sak jag noterat efter att ha gått på x antal arbetsmarknadsmässor för datastudenter är att det är väldigt hög fokus på att jag är tjej och läser data, samt allting runtomkring detta. Något som togs upp inte mindre än tre gånger av tre oberoende företagsrepresentanter jag pratade med denna gång, var att "tjejer är så dåliga på att marknadsföra sig själva" för "ni kan ju massor men vågar inte säga det" och "ni måste bli modigare och våga mer!". Men seriöst, detta gör mig så fett irriterad. Vi får lära oss från barnsben att vi ska vara passiva, tysta, stå i bakgrunden, inte ta risker, vara duktiga som fan osv. Vi ska vara jävligt duktiga för annars är det inte bra nog. Ofta måste vi vara dubbelt så bra för att ses som hälften så bra, inte minst i sammanhang där killar förväntas vara duktigare.
 
Om jag som tjej kliver fram, säger att jag är bra, försöker leda, då får jag höra att jag är "bossig", "bitchig" och "självgod" (jämför med en man som då får höra att han är "ambitiös" och "har ledaregenskaper")(jo, det finns studier om detta, inget jag hittar på). Det framförs så himla mycket slutsatser om att tjejer borde vara och göra si eller så, men det verkar som att ingen(!) faktiskt försöker analysera varför tjejer inte vågar berätta att de kan något, såvida de inte är asgrymma på det? Kan det vara på grund av ovanstående kanske? Kan det bero på att tjejer uppfostras till att vara lydiga och snälla och ödmjuka medan killar uppfostras till att ta plats och våga och ta risker? Blir så trött på denna typ av diskussion när ingen verkar se grundproblemen och försöka göra något åt det. Jag har seriöst aldrig någonsin kunnat ha en ledarroll utan att få höra hur bitchig, bossig och självgod eller "skrytig" jag är. Hur benägen tror ni då att jag blir att berätta att jag kan saker, hur benägen tror ni jag blir att ta plats, när jag sedan bara bestraffas för det? Fundera på det, ni!
1
Hanna Karlsson

Det är störande att man som tjej inte kan vara framåt och drivande och så vidare utan att tillskrivas mindre charmiga egenskaper.

Svar: Ja, exakt så!
Josefine Myllenberg