Redo att springa snabbare än förr

Det känns som att jag står med båda benen i startblocken och darrande av adrenalin väntar på att pistolen ska ljuda så att jag kan springa allt vad jag kan. Hatar sekunderna innan, rädd för att startskottet ska gå den där microsekunden när jag blinkar och inte känner mig redo, vilket gör att jag bara vill att det ska låta nu. Låt mig börja springa för tusan!
 
Det är typ så det känns att tentaplugga för min del. Känner mig aldrig redo att skriva tentorna, men jag står där överfylld av adrenalin och vill bara skriva dem NU så att det kan vara över sen. Har tentapluggat i två veckor nu och känner mig för tillfället som ett stressat djur i bur. Tycker inte om dagen innan, för det känns som att man "borde" plugga, men man hinner ju inte lära sig något nytt så det känns bara värdelöst.
 
 
 
Imorgon skriver jag Numerisk Analys och då ska jag baske mig döda tentan. På tisdag skriver jag Algoritmer, datastrukturer och komplexitet vilket förmodligen kommer gå åt pipsvängen, men det gör inget, den tentan är lite som en bonusbana i Crash Bandicoot, det vill säga du förlorar inget på att testa och dessutom får man ju ta med sig precis allt möjligt som böcker, extentor med lösningar, anteckningar osv på tentan så därför testar jag. På lördag skriver jag ännu en gång Matematisk statistik och då ska den sitta. Jag ska med andra ord råplugga ämnet "hur vill matteinstutitionen att man skriver en tenta" då det inte är kunskapen i ämnet, utan kunskapen om hur man skriver en bra tenta som (tydligen) brister. 
 
 
 
Annars då? I onsdags firade vi att Måns fick deltidsjobbet på ARM, så jäkla roligt att han fick sitt drömjobb. Han går typ runt på moln här hemma! Detta firades i alla fall med en liten picknick på St Hans topp där vi blickade ut över hela Lund och till och med sundet och Danmark som syns därifrån. Mycket mysigt! Förutom detta har det dock bara varit studier och stallhäng, men det är ju så det blir när man har tentor efter sig, tyvärr. Jag som inte var riktigt klar med sommarlovet!