ett år med roaccutan/isotretinoin

 
Nu har jag ätit min andra kur utav isotretinoin och avslutade den dagen innan min födelsedag, det vill säga för en och en halv vecka sedan. Min hy har blivit jättefin, men vet ni, när läkemedlet verkligen fungerar och huden blir flawless så börjar en reta sig på småskavanker (typ EN finne blir världens undergång) trots att jag mycket väl vet hur fint det egentligen är. Knasigt hur hjärnan fungerar och hur snabbt en glömmer. 
 
I alla fall. Har haft mycket problem med torra slemhinnor under denna kur, men tack och lov kunnat träna och röra mig som vanligt under hela kuren. Nu åt jag visserligen den lägsta möjliga dosen som en kan göra, så det bidrar säkert, men till skillnad från första avslutade kuren så är jag väldigt nöjd denna gång. Min hy är dock galet torr och liksom flagnar mest hela tiden, är livrädd för att den ska "gå sönder" för att jag råkar typ le för brett så som den gjorde under första kuren, det har dock inte hänt hittills och nu när jag inte längre äter medicinen så borde det ju vara lugnt. Längtar tills medicinen gått ur kroppen och huden förhoppningsvis går till normalt tillstånd (utan acne och perioral dermatit!).
 
Nu hoppas jag innerligt att jag inte behöver mer medicin. Är så galet trött på alla biverkningar, jag har ätit medicin i över tio år med uppehåll endast några månader åt gången, så jag vet knappt hur min kropp fungerar utan diverse biverkningar. Det suger.
 
Men, jag hoppas verkligen att denna gång är den gången jag får veta. Att detta var sista gången jag behövde äta medicin för att min hy är kass. Fyfan vad skönt det hade varit. Är så saligt trött på alla svampangrepp som doxyferm var orsak till, och är innerligt trött på enormt torra och sköra slemhinnor som roaccutan/isotretionoin gett mig. Nu vill jag ha en frisk kropp utan bölder i ansiktet. Är det för mycket begärt?! Jag hoppas inte det.