13 veckor utan doxyferm

 
 
Lite halvkassa bilder på min hy, sorry, men skitsvårt att fånga när man fotar sig själv med systemkamera. Anyways, väldigt längesedan jag skrev om min periorala dermatit (PD). Jag besökte min hudläkare i början av sommaren och då bestämdes att jag skulle sluta med doxyferm helt. Nervös men också lättad slutade jag rakt av. Efter att ha ätit doxyferm ihållande i över 1½ år så var jag urless på biverkningarna i form av svampinfektioner på alla möjliga ställen (antibiotika har ju gärna den effekten). Dessutom mår tarmfloran inte helt bra av antibiotika, och jag undrar fortfarande hur lång tid det tar för den att återhämta sig efter en så lång antibiotikakur. 
 
Men hyn då? Jo, den har hållt sig fin ur PD-synvinkel. Superfin (knack i trä nu va). Däremot har jag ju en tendens till lätt acne också, och den blommade upp lite grann när antibiotikan gick ur kroppen. Värst är ovanför tinningen vid pannan, mitt på kinderna och nere på hakan, men jag inser att det är så lite att de flesta troligen inte skulle kalla det acne längre. Någon enstaka gång har jag känt mig ledsen och trött över det, men överlag är jag ändå ganska nöjd. Det har ju varit så otroligt mycket värre (med PD:n inblandad då), menar jag. Jag får helt enkelt vara nöjd med detta, och hoppas på att det lägger sig med tiden. Fick en salva Finacea 15% gel som jag använder på de områden är huden är som mest acne-benägen vilket hjälper lite grann, men kan inte användas för ofta för då blir huden jättetorr. 
 
På huden använder jag just nu hallonfröoljan, men läste om arganolja och blev intresserad av att testa (minns dock inte varför, men gillade vad jag läste om egenskaperna tror jag, haha). Jag är nämligen lite trött på den lätt unkna doften från hallonfröet. Min hy är ju fortfarande bråkig, den är så himla torr men ser gärna fet och blank ut, vilket gör mig galen. Har dock läst om så många människor som blivit hjälpta och fått perfekt hy när de hittat rätt sorts olja för just deras hy, så därför fortsätter jag leta och testa.
 
Springer för övrigt i princip alltid runt utan smink, såvida jag inte ska göra något speciellt. Har en tendens att sminka mig lite lätt med mineralfoundation och mascara om jag vet med mig att jag kommer träffa nya människor - och ja, detta bottnar i osäkerhet. Fortfarande. Jag vet, jag vet, jag vet. Ytligt. Folk som dömer efter utseende är inget att ha, osv. Men kom igen, vem i min sits hade inte gjort så? Väldigt få, tror jag. Still working on that one, och det är nog något jag kommer få jobba på hela livet. 
 
Well, det var i alla fall vad som händer i nuläget. Förhoppningsvis slipper jag att äta fler mediciner. Hade varit så (förlåt, men) jävla skönt. Ni anar inte.