Min hy idag (medicinfri)

 
Det var enormt längesedan jag skrev om min hy, jag tänkte att ni kanske är nyfikna även om ni ser lite bilder på mig då och då här i bloggen. Sist jag skrev i denna kategori var trots allt i början på februari. Den 22 april i år, det vill säga för en dryg månad sedan, så hade jag telefontid med min läkare och diskuterade hur vi skulle fortsätta. Sist jag träffade honom (i februari) bestämde vi att jag skulle äta en tablett vart tredje dag av doxyferm. Jag fick lite blåsor då och då, det var mest läskigt i början för sen märkte jag att kroppen själv klarade av att ta hand om det och allt lugnade sig ännu mer. När jag nu hade telefontid för en månad sedan diskuterade vi hur vi skulle fortsätta, och eftersom allting hållt sig så bra så sa vi att nu var vi tvugna att sluta helt med doxyferm. Jag har ätit det i över 16 månader och någon gång måste jag sluta, så jag gjorde helt enkelt det. Sjukt läskigt i början, men allt håller sig änsålänge (knack i trä) jättefint. Inga blåsor alls. Om jag bara klarar mig en till två månader till så vågar jag kanske till och med tro på att jag äntligen "blivit av" med min PD (alltså, man kan ju inte bli frisk från den, men man kan i alla fall bli av med symptomen). Förstår ni hur skönt det är?
 
Jag har haft en liten tendens till väldigt lätt acne (mest lite knottrigt i pannan vid tinningarna) och den har ju varit helt borta under min doxyfermkur, eftersom doxyferm även används vid acne. Den kom tillbaka nu när jag slutade med medicinen, men jag håller den i schack med hjälp av en kräm som heter Epiduo. Det syns inte alls. 
 
Det enda som stör mig är att jag får så himla lätt ytliga missfärgade ärr, och det är sjukt svårt att skydda dem från solen när det är så fint väder och sommar, och ärren sitter i ansiktet. Jag kommer liksom inte gå runt i burka. Använder i alla fall alltid minst spf 30 och allra oftast har jag faktiskt spf 45 eller 50 kan jag berätta. Spf 30 använder jag i princip bara om det är molnigt och mulet ute. Jag kan berätta mer om mina solvanor senare.
 
Ni som har hängt med från början, ser ni vilken otrolig skillnad? Det trodde jag aldrig (även om jag innerligt hoppades och önskade) vid denna tidpunkten. Jag är så otroligt glad över att det blivit så bra, samtidigt som jag är så ledsen över att jag behövde stå ut med det så länge och liksom hindrade mig själv från att göra så många saker på grund av det.
 
bilder från idag.