Så var vi på det igen

 
Frustrerat inlägg deluxe, skrivet med tårar i ögonen. Jag är så jäkla ledsen. Som de flesta av er vet, så lider jag av perioral dermatit: en hudsjukdom som ger små vätskefyllda blåsor i hela ansiktet och främst runt munnen. Förutom att det ser förfärligt ut och folk glor samt ställer okänsliga frågor, så gör det förbannat ont också. Rasmus får inte pussa mig hur som helst, för jag skriker om han råkar röra med kinden. Kul? Nej.
 
I slutet av april avslutade jag min 16 månader långa doxyfermkur och min hy var helt fantastisk. Hela sommaren har det varit helt okej, jäkligt fint mestadels. Nu, fyra månader senare, så sa det boom och så blossade detta (se bilder) upp på mindre än två veckor. Det har smugit sig på första veckan, och sen eskalerat helt vilt sedan i fredags. Ja, jag vill gråta. Jag tror inte på gudar och övernaturliga ting, ändå undrar jag vad tusan jag gjorde för fel i mitt förra liv som måste stå ut med detta i nuvarande liv. Detta suger, så jävla mycket. Jag har hållt på såhär sedan 13 års ålder och varje gång jag tänker så vill jag gråta, det är bara det att tårar inte hjälper. Satans, helvetes, jävla skit. Detta har förstört, och förstör fortfarande, så jävla mycket för mig och jag hatar det.
 
Fyra månader klarade jag mig denna gång utan doxyferm, visserligen framsteg men planen var att aldrig mer få ett så kallat återfall, och speciellt inte fyra månader efter att jag slutat med medicinen. Jag och mamma rotade runt i badrumsskåpet igårkväll och hittade till sist ett paket doxyferm, så jag slängde precis i mig tabletterna. Önskar att det hade botats direkt om jag ätit hela paketet, ni anar inte hur frestad jag är att sluka återstående 150 piller, men förnuftet inser att det inte funkar så.
 
Har ringt min läkare (fick hans direktnummer för flera år sedan eftersom jag är ett ovanligt exemplar med denna hudsjukdom) hela dagen, men har inte lyckats nå honom (inte helt lätt när han såklat har fler patienter, besökstider, operationer osv). Mejlade bilder till honom också, hoppas verkligen jag får tag i honom imorgon. 
 
Ja, jag vet inte mer vad jag ska säga. Är. Så. Ledsen. Detta förstör mig. 
 
Har ni något tips så bomba mig, snälla. Vill bara lägga mig i skamvrån och gråta. Jag vet att några har tipsat om att ni upplever en klar förbättring om ni äter hälsosammare och utesluter gluten och socker. Någon som kan verifiera detta? Jag utesluter redan gluten på grund av celiaki, och försöker äta socker i mindre mängder, men nu börjar jag känna att det är bud på att bli en riktig pina att bjuda hem på middag: dvs förutom att (såklart) utesluta gluten även helt utesluta allt som innehåller socker, samt ha vegetarisk och vegansk mat mer som regel än undantag. Jag tror absolut att man bör försöka läka innifrån istället för att proppa sig full med mediciner, men nu funderar jag på om en kombination skulle kunna hjälpa på traven? Samtidigt känns det så jävla överdrivet eftersom resten av världen klarar av att äta mer skräp än jag ngonsin gjort och ändå ha fantastisk hy. Det är så sjukt orättvist! Jävla skit!
 
Kameran är snällare än spegeln.