v 35 roaccutan

 
Återigen ett två dagar sent inlägg. Nu har det i alla fall gått 35 veckor (i torsdags, idag blir det ju 35 + 2 dagar idag). Som tiden går. Just idag känns min hy (*knack i trä*) är finare än den någonsin varit tidigare. Det sa bara boom och så torkade alla små sår ut och läkte. Det ser så himla fint ut nu idag, men vågar inte hoppas på för mycket då det har varit så tidigare också men sedan blivit inflammerat igen.
 
Har ont som tusan i kroppen, inte så att man går och tänker "aj vad ont det gör" hela tiden, utan mer att det finns som en sorts "bakgrundsvärk" vartenda vaken sekund, vilket är otroligt jobbigt i längden. Förutom att förhoppningsvis ha fin hy så kommer önskan om att kunna röra sig utan att det gör ont strax därefter, det är något jag lääängtar galet mycket efter. Att bara sitta rakt upp och ner och ha ont i rygg och nacke är inte skoj. Att till exempel böja sig för snabbt eller lägga sig ner utan att tänka på att vara försiktig, och så blixtrar det till. Hela tiden. Alltid. Kommer knappt ihåg hur det känns att kunna röra sig utan att det gör ont någonstans. Jag skulle vilja kunna bära en sjal utan att nacken gör ont, en väska utan att ryggen känns som att den har gått av i två.
 
Och jaaa, jag vet att jag tjatar oerhört mycket, men fyfan vad jag längtar tills jag kan börja träna igen. Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar. Jag trivs inte att inte kunna röra på mig. Trivs inte alls. Innan älskade jag min kropp, nu tycker jag inte om att se och känna den. Mjukt och slappt och fult. (NEJ jag säger inte att jag är tjock för det är jag inte, men man kan vara smal och ändå mjuk om man inte tränar, vilket jag är just nu och jag trivs verkligen inteinteinte med det)
 
Räknade i alla fall lite snabbt på de kvarvarande tabletterna i morse. Jag har 36 dagars tablettförbrukning kvar. Det borde betyda att jag tar de sista tabletterna 28 oktober. Där någonstans i alla fall. Och sedan tar det som snabbast en vecka, men antagligen mer, upp till två månader faktiskt, innan biverkningarna försvinner. Så jag längtar efter det nya året som fan. Då ska jag få bli jag igen, och jag ska bli fit igen och jag kommer kunna kunna träna och röra på mig igen. Längtar.
 
Vill för övrigt bara säga att ni bloggläsare har varit, och är, enormt gulliga och har bara skrivit snälla saker, aldrig någonsin att jag fått en elak kommentar om hur jag ser ut, och det är jag extremt glad över. För även om det inte märks så är det sjukt jobbigt att lägga upp close up-bilder på sitt ansikte, speciellt när man har dålig hy och man gör mindre smickrande grimaser. Så varför lägger jag upp detta då? Jo, därför att när jag skulle börja med roaccutan sökte jag jättemycket på nätet, och jag hittade massor av text men inga bilder av det faktiska resultatet. Jag vill med andra ord hjälpa andra som har kass hy och vill veta hur roaccutan fungerar samt se resultat och liknande. Jag hoppas att jag gör det.
 
Dessa bilder är från i torsdags då det gått exakt 35 veckor. Idag ser det mycket bättre ut!