v 36 roaccutan

 
Idag är det exakt 36 veckor på min roaccutankur. 31 dagar to go, sen ska alla piller vara slut. JIPPIE!
 
Har haft galet, extremt ont, i axlarna och ryggen samt nacken denna vecka. När jag bär på väskor, främst på axlarna, så domnar armarna. Jag är så spänd i nacken att jag inte vet vad jag ska göra, och de senaste dagarna har jag gått runt med en grotesk värk i pannan, främst runt ögonbrynen och mest på vänster sida. Det känns precis som att musklerna krampar, fast utan att rycka. Det gör bara ont, och det kommer som blixthuvudvärk med jämna mellanrum, medan det annars ligger som en molande bakgrundsvärk. Aldrig varit med om liknande innan?!
 
Annars är allt som vanligt. Förutom en sak, förra lördagen vaknade jag upp med helknottrig panna (se bild 4), till saken hör att min panna har alltid varit slät annars. Var kom det ifrån? Jag har ingen aning, men märkte först idag att det börjat lägga sig lite igen. Vet inte alls vad det var för konstigt, men förhoppningsvis kommer det inte tillbaka.
 
Annars känns allting himla bra. Är väldigt rödflammig i ansiktet, as always, och nu när hyn börjar bli så himla fin (*knack i trä*) så märker jag ju självklart av rodnaden mycket mer och tycker det är jättehemskt. Imorgon har vi gasquesittning på universitetet, det är då vi går från nollor till ettor, och jag planerar att använda lite puder för att jämna till färgen lite. Hur hyn reagerade på det kommer ni nog få veta på lördag om resultatet är dåligt, annars får ni nog inget höra om det förrän nästa torsdag, hihi.
 

v 35 roaccutan

 
Återigen ett två dagar sent inlägg. Nu har det i alla fall gått 35 veckor (i torsdags, idag blir det ju 35 + 2 dagar idag). Som tiden går. Just idag känns min hy (*knack i trä*) är finare än den någonsin varit tidigare. Det sa bara boom och så torkade alla små sår ut och läkte. Det ser så himla fint ut nu idag, men vågar inte hoppas på för mycket då det har varit så tidigare också men sedan blivit inflammerat igen.
 
Har ont som tusan i kroppen, inte så att man går och tänker "aj vad ont det gör" hela tiden, utan mer att det finns som en sorts "bakgrundsvärk" vartenda vaken sekund, vilket är otroligt jobbigt i längden. Förutom att förhoppningsvis ha fin hy så kommer önskan om att kunna röra sig utan att det gör ont strax därefter, det är något jag lääängtar galet mycket efter. Att bara sitta rakt upp och ner och ha ont i rygg och nacke är inte skoj. Att till exempel böja sig för snabbt eller lägga sig ner utan att tänka på att vara försiktig, och så blixtrar det till. Hela tiden. Alltid. Kommer knappt ihåg hur det känns att kunna röra sig utan att det gör ont någonstans. Jag skulle vilja kunna bära en sjal utan att nacken gör ont, en väska utan att ryggen känns som att den har gått av i två.
 
Och jaaa, jag vet att jag tjatar oerhört mycket, men fyfan vad jag längtar tills jag kan börja träna igen. Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar. Jag trivs inte att inte kunna röra på mig. Trivs inte alls. Innan älskade jag min kropp, nu tycker jag inte om att se och känna den. Mjukt och slappt och fult. (NEJ jag säger inte att jag är tjock för det är jag inte, men man kan vara smal och ändå mjuk om man inte tränar, vilket jag är just nu och jag trivs verkligen inteinteinte med det)
 
Räknade i alla fall lite snabbt på de kvarvarande tabletterna i morse. Jag har 36 dagars tablettförbrukning kvar. Det borde betyda att jag tar de sista tabletterna 28 oktober. Där någonstans i alla fall. Och sedan tar det som snabbast en vecka, men antagligen mer, upp till två månader faktiskt, innan biverkningarna försvinner. Så jag längtar efter det nya året som fan. Då ska jag få bli jag igen, och jag ska bli fit igen och jag kommer kunna kunna träna och röra på mig igen. Längtar.
 
Vill för övrigt bara säga att ni bloggläsare har varit, och är, enormt gulliga och har bara skrivit snälla saker, aldrig någonsin att jag fått en elak kommentar om hur jag ser ut, och det är jag extremt glad över. För även om det inte märks så är det sjukt jobbigt att lägga upp close up-bilder på sitt ansikte, speciellt när man har dålig hy och man gör mindre smickrande grimaser. Så varför lägger jag upp detta då? Jo, därför att när jag skulle börja med roaccutan sökte jag jättemycket på nätet, och jag hittade massor av text men inga bilder av det faktiska resultatet. Jag vill med andra ord hjälpa andra som har kass hy och vill veta hur roaccutan fungerar samt se resultat och liknande. Jag hoppas att jag gör det.
 
Dessa bilder är från i torsdags då det gått exakt 35 veckor. Idag ser det mycket bättre ut!

v 34 roaccutan

 
 
Precis som tidigare veckor har detta inlägg blivit försenat. Anyway, 34 veckor (+2 dagar) har jag ätit roaccutan i nu. Det börjar bli jobbigt ur träningssynvinkel. Vill. Bara. Sätta. Igång. Nu. Får lite panik när jag märker att det är "jobbigt" att ha rak rygg, och får ännu mer panik när jag valde en datanördslinje och man ser många av de äldre studenterna på programmet som går runt med ryggarna som ostbågar. Okej inte riktigt, men många har dålig hållning. Och det är det fulaste som finns. Jag vill inte få dålig hållning men har märkt att det är jobbigt med hållningen nu när musklerna saknta förtvinar och jag inte tränar längre. Uh.
 
Annars så är jag som sagt dunderförkyld och ögoninflammationen har hittat tillbaka till mina stackars torra ögon. Öronen känns som en riskzon för tillfället och eftersom jag har ögoninflammation är jag livrädd att de äckliga bakterierna ska hitta ett sår eller något att gro i under huden så att det blir som i våras. Det vill jag inte.
 
Har sjukt ont i kroppen, as usual, men kasnke lite värre ändå. Nacken speciellt. Har även kännt av höfterna en aning under veckan, konstigt nog. Kan eventuellt bero på att jag bär ett par extra kilo i ryggsäcken varje dag, annars har jag ingen bra förklaring.
 
Slutet av oktober är pillerna slut. Det borde väl bli knappt 6 veckor med andra ord. Jag längtar sjukt mycket. Vill inget hellre än att komma igång med träningen nu. Tycker inte om min kropp längre, inte en enda muskel med styrka, och aldrig någionsin tidigare har huden (fettet) liksom "stuckit ut" utanför byxkanten tidigare. Ni kanske inte ser skillnad, men jag gör det. Framförallt känner jag skillnad, och jag gillar inte känslan .. Och att inte ha fullt så torr hy hade också underlättat en del. Blir så jobbigt under hösten och vintern. Men men, bara allt blir bra så ska jag låta bli att klaga. (fast jag längtar som fan tills 27 oktober)