v 39 roaccutan

 
 
Idag är det tio dagar kvar av min roaccutankur. SOM. JAG. LÄNGTAR. Fattar ni, tio dagar??? Dessvärre är min hy inte alls så fin som jag trodde att den skulle vara efter 10 månaders roaccutan, men jag hoppas att det fortsätter att gå mot det bra hållet. Längtar som tusan. Längtar efter att inte ha torra ögon, läppar, torra hudpartier på random ställen på kroppen, och ja, jag kan till och med acceptera att håret kommer hinna bli flottigt på en vecka istället för på två om jag låter bli att duscha. Jag längtar tills gymmet återigen blir mitt andra hem (om jag nu får tid till det, vilket jag verkligen hoppas och vill), jag längtar tills normala saker inte längre gör ont att utföra.
 
Jag vet att jag tjatar. Men fattar ni vad jag längtat? Det enda som oroar mig är att jag kanske inte blir av med spänningarna och det som gör ont, för kanske har jag gått och spänt mig så under all denna tid att jag behöver professionell hjälp att rätta till det? Oroar mig också för att hyn kanske blir värre direkt igen, eller attt det kanske aldrig kommer bli bättre än såhär?