v 40 roaccutan

 
Idag har jag ätit roaccutan i 40 veckor. Fattar ni hur galet länge det är? Och vet ni, jag har bara 9 piller kvar. Tre dagar. Det är så nära nu så jag knappt vågar tro det. Att jag stått ut så himla länge? Åh vad jag längtat, och längtar, efter söndag. Från och med måndag är jag "roaccutan-fri". Hoppas innerligt att jag kan börja träna snarast, att det inte tar mer än max 3 veckor innan smärtan försvinner, innan mina ögonvitor blir just vita igen, alla kliande torrfläckar försvinner. Ja, allt sånt.
 
Nu är jag mest rädd för att jag inte har tid att träna. Jag som längtat så länge, tänk så kommer jag ändå inte hinna börja träna nu? Och om jag gör det, hur vet jag att jag kommer fortsätta och inte bara slutar för att jag känner mig svag och dålig? Det är min svaga sida, jag gör bara saker jag är bra på. Jag måste vara bra från början för annars så känner jag mig så dålig att jag börjar gråta direkt.
 
Nej, nu ser vi framåt med positiva ögon. Detta ska bli skitbra. Punkt slut.
 
För övrigt om man kollar bakåt i veckan så har jag börjat äta penicillin igen. Jag fattar inte att jag kan ha fin hy på morgonen och sedan komma hem på kvällen, kolla mig i spegeln, och inse att "jahapp, en ny inflammation i huden". Det går så sjukt fort, ett par timmar kan förändra från "fin" hy till inflammerad hy. Hur är det möjligt?! Jag hoppas det slutar hålla på så nu när jag slutar med medicinen. Och jag hoppas att dessa blåsor som dyker upp ca vart fjärde månad kan sluta göra det eftersom de oftast är orsaken till att det blir inflammerat. Det är så himla tråkigt för de där blåsorna tar sjukt lång tid att läka, så de är typ läkta lagom tills nästa gång det dyker upp nya blåsor. Buhu...
 
Jaja, vi får väl se vad framtiden utvisar. Men efter "allt jag gått igenom" (oj vad dramatisk jag blev nu) så önskar jag verkligen att jag tillslut kunde få en fin hy. Det förtjänar jag faktiskt.

v 39 roaccutan

 
 
Idag är det tio dagar kvar av min roaccutankur. SOM. JAG. LÄNGTAR. Fattar ni, tio dagar??? Dessvärre är min hy inte alls så fin som jag trodde att den skulle vara efter 10 månaders roaccutan, men jag hoppas att det fortsätter att gå mot det bra hållet. Längtar som tusan. Längtar efter att inte ha torra ögon, läppar, torra hudpartier på random ställen på kroppen, och ja, jag kan till och med acceptera att håret kommer hinna bli flottigt på en vecka istället för på två om jag låter bli att duscha. Jag längtar tills gymmet återigen blir mitt andra hem (om jag nu får tid till det, vilket jag verkligen hoppas och vill), jag längtar tills normala saker inte längre gör ont att utföra.
 
Jag vet att jag tjatar. Men fattar ni vad jag längtat? Det enda som oroar mig är att jag kanske inte blir av med spänningarna och det som gör ont, för kanske har jag gått och spänt mig så under all denna tid att jag behöver professionell hjälp att rätta till det? Oroar mig också för att hyn kanske blir värre direkt igen, eller attt det kanske aldrig kommer bli bättre än såhär?

v 38 roaccutan

 
 
Börjar nu bli frustrerad, men också lättad, efter mina 38 veckor på roaccutan. För en dryg månad sedan var min hy tiptop, och nu är den sämre än då även om den är ganska ok i jämförelse med några få veckor sedan. Det är dessa konstiga sår längst med käken som stör mig. Det är också jobbigt att vara så torr i hyn, men förhoppningsvis försvinner det snarast när jag slutar med kuren. 17 dagar kvar, fattar ni!? Glad tjej! Längtar något otroligt, vill bli av med all muskelsmärta genast. Förstår om det tar sin tid att bli av med den, men bara jag slutar med medicinen är jag ett steg närmre. Att äntligen få vita och inte rödsprängda ögonvitor är också en sån petitess jag längtar efter, liksom att slippa random torrfläckar över hela kroppen och spontant näsblod hela tiden.
 
Det är lite läskigt också. Tänk så blir det värre igen när jag slutar med medicinen? Jag har redan insett att min hy inte kommer se ut som porslin (som jag drömde - drömmer - om), men jag hoppas ändå det fortsätter att bättra sig och sedan blir helt bra, på riktigt liksom.