nio veckor roaccutan

 
 

Idag har jag ätit roaccutan i exakt nio veckor. Rygg- och nackont är fortfarande ett faktum, men för övrigt är det ganska lugnt på biverkningsfronten. Nja, okej, rödsprängda ögon också såklart, och fortfarande torr hud (även armar, ben och händer tyvärr, har torrfläckar överallt som kliar som sjutton).

För en vecka sedan var jag hos min läkare. Jag fick penicillin mot stafylokocker (bakterier) i ansiktet som gav mig stora hemska variga sår och blåser. Efter 3 gram penicillin per dag i en vecka är resultatet slående - inte ett enda öppet, äckligt, varigt sår. Så skönt! Ska äta det i ytterligare tre dagar dessutom.

Pratade i telefon med min läkare idag också. Lite allmänt om det hela samt om hur det är nu när jag äter penicillin. Fick veta att jag troligen ska äta roaccutan i 6 månader till, det vill säga en roaccutanbehandling på totalt åtta månader blir det. Hoppas verkligen det är borta för alltid efter det. 

Fick också veta att eftersom levervärdena var så låga (det är bra) så kunde jag dricka lite alkohol på min student. Inte bli alltför berusad, men jag behöver inte vara spiknykter. Skönt att höra det med faktiskt, för om det är något tillfälle jag vill få dricka lite alkohol så är det faktiskt då. 

För övrigt känns det som att allt går åt rätt håll nu, och det är så himla skönt. Det enda som oroar mig är fula ärr, får fråga honom om det vid nästa besök. I annat fall finns ju laserbehandling för det.

Önskar av hela mitt hjärta att allt fortsätter som nu, det vill säga åt rätt håll. Håll tummarna för mig!

sju veckor roaccutan

 
Idag har det gått exakt sju veckor plus en dag (glömde ju totalt bort det igår!) sedan jag började med roaccutankuren. Återigen börjar det *peppar, peppar* bli bättre. Det går långsamt, men huden verkar återigen hålla på att läka istället för att blossa upp. Fick en kommentar av en gullig tjej som sa att hennes läkare hade sagt att det kunde ta upp till 3 månader innan man såg resultat, så jag misströstar inte. Ska dessutom träffa min egen läkare på nästa torsdag, exakt två månader efter att jag tog de första pillerna.

Har inte haft näsblod på tre veckor nu, men däremot har till och med mina öron blivit galet torra, och gud nåde mig om jag glömmer smörja in händerna, då spricker hudytan ovanpå. Det värsta är ändå att jag har ganska ont i ryggen, precis vid svanken, och i nacken. Nu har jag inte varit på gymmet på två veckor då jag har haft otroligt mycket med skolan, men ändå har jag ont. Och nu när jag inte tränat ordentligt märker jag att det gör ännu mer ont när jag väl har joggat en runda eller gjort lite lätta styrkeövningar med bara kroppen, då går jag som en stel pinne efteråt för att ryggen påstår att det gör ont. Det är väl det jobbigaste.

Ja, och så tror jag att det här med att allt känns så jobbigt, för att i nästa sekund vara jättteeebraaa beror på roaccutanen också. Jag har nämligen märkt att jag kan börja gråta för småsaker, och sen kan jag inte sluta. Men det är väl inte heller så farligt.

Jag står ut med alla biverkningar för att det ska bli bra. Det kommer bli bra. Det måste bli bra.

sex veckor roaccutan

 
Bilden är fotograferad i torsdags morse när det gått exakt 6 veckor av roaccutankuren.

Återigen är jag lite sen med att skriva om den här veckan. Men nu i torsdags har jag ätit roaccutan i 6 veckor (alltså 6 veckor + 2 dagar idag). Det är fortfarande fullt med sår i hela fejset på mig, inte alls roligt, och torrt är det. Nu har till och med öronen börjat flagna?!

Har inte haft näsblod en enda gång, har dock fått använda ögonsalvan några nätter för att ögonen var så torra att de var på väg att bli inflammerade igen. Har inte tränat på över en vecka, men ändå har inte rygg- eller nackvärken gått över, så nu tänker jag köra på som vanligt eftersom det gör ont oavsett (tänkte att det annars kanske blev lite bättre om jag inte tränade så mycket, men nej..)

Fick en snäll kommentar som sa att hennes läkare sagt att det kunde ta upp till 3 månader innan man såg en förbättring, så jag kämpar tappert (haha, jo ellerhur) vidare. Huden som inte är sårig och irriterad är faktiskt riktigt riktigt fin, men det är en så himla liten yta att det är ju bara jag som lägger märke till det.