När hjärnan glömmer tänka

 
Alltså, kaos. Kommer alltid minnas denna dag som dagen då jag nästan kom till start. Seriöst, ibland orkar jag inte med mig själv. Har inte tävlat på två år, och idag, idag när det gäller, så lyckas jag fucka upp. Har skrivit listor till förbannelse, checkat av, satt alarm och haft mig för att inte glömma saker, för att allt ska vara på sin plats. Mutade till och lyckades till och med övertala min inte-så-häst-fascinerade pojkvän att följa med. Så inser jag, under frukosten i morse, att jag glömt vaccinera hästkraken - och därmed får han inte vistas på tävlingsplatsen (nej, det är inte tillåtet att springa omkring på banan själv utan häst om någon undrar). Så, det var bara att finrida hemma på banan i tävlingskläder istället (det kändes så jäkla bra, ännu bättre än fredagens träning, vi hade verkligen kunnat plocka en rosett idag tror jag). 
 
On the bright side: kommer aldrig mer göra ett sådant misstag.
 
Därför fick jag endast titta på när resten av stallet tävlade, lite surt men får ju bara skylla mig själv. När vi insåg att resten av dagen därmed blev ledig så spenderades den istället på Hööks, Cervera och i Tunaparken på en filt i solen med massor av kakor. Vi såg även Finding Dory ikväll och herreguuud vad bra den var!! 10/10. 
 
Så jo, söndagen blev inte alls som jag tänkt mig, men nog blev allt fantastiskt bra ändå. 

Vecka 38

Veckan har bara susat förbi i löjligt hög hastighet. Jag har nästan blivit frisk, bara lite hes och en hel del torrhosta nu. Igår var dock sådär, fick nog lite feber under labben för var rätt slut efteråt, men en ipren (japp, hör och häpna, hon som hatar att stoppa i sig "onödiga" piller gjorde det ändå) senare så kändes det bra igen och jag och Rasha skulle bara "lite snabbt" (= maximalt 2 timmars arbete - trodde vi) göra labbförberedelser inför dagens labb. Well, vi började klockan 15 och när klockan var midnatt(!) kunde vi äntligen slänga ihop böckerna och dra oss hemåt. Det var först då jag insåg att jag varit i skolan hela dagen och halva natten, så jag hade helt glömt bort att jag är hästägare. Förstår ni vilket dåligt samvete jag fick!?
 
I morse tränade vi för Linn igen. Vi fick mycket beröm för att vi kommit framåt varje vecka, och att vi på bara 5 veckor har tagit oss från ridskolehäst-som-inte-vet-vad-form-är till medelsvår B-nivå igen. Red igenom programmet vi ska rida på söndag två gånger idag och övade på de lite svårare momenten. Spirre är så himla mycket mer framåt nu, även om jag fortfarande får driva på ganska ordentligt i just traven. Det är ändå otroligt mycket bättre än förra gången, vilket glädjer mig. Idag fick vi öva mycket på skolorna då han tycker det är lite jobbigt och därför hellre går i någon låtsaspassage och sänker ryggen de första stegen. Lösningen blev att rida volt så fort problemet uppkom och därefter rida ut på spåret och fortsätta skolan igen, det fungerade väldigt bra mot slutet. Viktigt för mig är att hålla jämnt stöd i tyglarna så att jag inte släpper yttertygeln för mycket, det är då han gärna säckar ihop och börjar studsa istället. 
 
Var riktigt otaggad på tävling igår när jag insåg hur kass jag är som glömde bort hästen, efter en hel vecka där jag knappt ridit honom alls på grund av förkylning heller. Efter dagens träning är jag återigen astaggad. Han ska få vila imorgon med (med flit) så att både han och jag orkar med tävlingen på söndag. Startar strax efter lunch, det blir en medelsvår B:2 och jag är både nervös och taggad. Rider ju oftast två klasser så att jag kan känna att jag får revanch i den sista klassen om den första inte gick bra, men så blir inte fallet på söndag. Det blir nog bra ändå. Jobbar på att inte ha några förväntningar, för då kommer jag vara nöjd oavsett vad som händer på banan. 
 
Mhm. Nu ska jag ha 4-timmars laboration i reglerteknik och sedan ska jag jobba gasque. Ikväll blir nollorna äntligen ettor efter 5 långa nollningsveckor, och jag ska erkänna att det känns rätt skönt med att nollningen är slut, även om det har varit sjukt roligt. Nu blir det istället mer fokus på häst, ordentlig mat samt träning (fokus på skola har det varit hela tiden), och jag längtar tills helgen är över så att vi kan återgå till normal vardag. ♥

Så var det min tur

Happ, då var det alltså min tur att vara förkyld. Jag skulle inte varit så kaxig i fredags om att "jag minsann klarat mig och alla andra har varit sjuka i veckor, HA!". Karma, I guess. Vaknade natten mot lördag med febersvettningar, dunkande huvudvärk och världens halsont. Så har det varit sedan dess, vilket suger. Var i skolan igår endast för att redovisa en labb (så jäkla stolt att jag klarade den, och att de få gånger jag fastnade vågade be både vänner och labbledare om hjälp)(borde vara självklart men det är fortfarande inte det för mig).
 
Idag har jag varit hemma hela dagen, och är så galet besviken över att jag missar kvällens G.R.I.S-sittning på Lophtet. Hade ju sett fram emot den som tusan, så pass att jag övervägde att trycka i mig två ipren och dricka mängder med ingefärste på förfesten för att sedan gå på sittningen ändå. Thank god I didn't, antar jag, men är fortfarande sååå besviken. Tror jag missar STAB-sittningen imorgon också, snyft osv. 
 
Något mer som suger är uppladdningen inför tävlingen på söndag. Hur ska det gå när jag inte kunnat rida honom på tre dagar och antagligen inte kommer kunna göra det imorgon heller?! Alltså, jag vill verkligen inte vara sjuk. Tänker bittert tillbaka till när jag bodde hemma och pluggade i grundskolan eller gymnasiet: det var skönt och avkopplande att vara hemma och sjuk emellanåt, ja nästan så att en längtade efter det lite då och då. Jag menar, vem sa inte nej till att bli ompysslad av farmor och äta hennes fantastiska kanelbullar hela dagarna? Nu suger det så himla hårt att ligga hemma ensam (framförallt ensam och inte ha någon som pysslar om en) och sjuk, och det gör mig dessutom bara enormt stressad över alla saker jag missar eller blir efter i. 
 
Hela helgen: koda och dricka varm choklad
 
Har ni någonsin sett en så här stor avocado innan?! (har köpt och proppat i mig mängder med frukt sedan jag blev sjuk, ja mer än jag vanligtvis redan äter alltså)
 
Tycker-synd-om-mig-frukost: bananpannkakor med kokosflingor, samt blåbärssmoothie